Ångest eller nått???

Godis godis godis mmmmmm shit vad det är gott… eller? vad är det egentligen som gör att det är så gott fast det egentligen inte är det??? Blir smått tokig. Nu har Jag varit sjuk i omgångar och mått dåligt, Allt från ett virus till halsfluss så träningen ligger på is ett tag. När jag är sjuk så gillar jag godis, så är det bara så nu är det väl bara att börja om…..

Jag har pratat med Björn på Heleheten och vi har kommit överens om att börja ordentligt på måndag V27 Jag kommer nämligen att åka bort till Estland en vecka med B7 gänget, det ska bli kul men jobbigt att få börja om med allt. men så är det ibland. det går upp och ner. Viljan finns kvar och ni som kämpar tappert ge inte upp. Jag kommer att köra stenhårt när jag börjar igen men att tänka på de kalorier jag stoppar i mig och de jag gör av med. Nu får jag önska alla en riktig trevlig midsommar. Tänk på att en liten promenad efter maten är bättre en ingen alls. Lycka till alla underbara människor nu så hörs vi efter v 27 DÅ KÖR VI!!!!

Kram Helen

Klänningen……Hur gick det??!!!

Hmmm…. nja, det gick ju inte så bra som jag hade hoppats. Klänningen var jättefin både på bilden och när jag plockade ut den. MEN deras stolek L var storlek 36!!!!!! Halllloooooo….. L ska väl typ ligga på 42-44?? Nå ja, jag har iallafalla världen underbaraste mamma som tog på sig att sy om livet på klänningen och TACK till Eva som hjälpte till! Ska in och prova den idag=).

Det underbaraste med allt detta är att jag faktiskt inte grävde ner mig och började tröstäta vilket jag alltid vill göra. Vill då vara ärlig och säga att jag är i en svacka, absolut, men det beror inte på klänningsinsidenten utan det är iallmänhet. Skit jobbigt är det. Skulle så gärna vilja åka in till den stora fina smarriga godisaffären och köpa flera kg godis och bara moffla i mig.

Jag har varit dålig nu ett tag, haft något virus som har gjort att jag inte har orkat att träna på samma sätt som tidigare och sen har det varit mycket på jobbet så tiden har tyvärr inte räckt till till att hinna träna också. Jag tror att jag har tränat 3 gånger på nästan 3 veckor. Det är så jobbigt att komma tillbaka men jag har ju faktiskt viljan att göra det så nu är det på g igen.

Men känslan av att moffla i mig godis finns kvar….. FY vad jobbigt det är. Jag har varit en person som har ätit hur fel som helst, godis, chips, feta såser och en massa gott. Har dragit ner på allt markant! Tycker att jag är duktig faktiskt. Jag har ju inte förbjudit mig att äta allt det goda för då vet jag att jag inte kommer att fixa det alls. Så jag tillåter mig att smaka lite godis eller chips, att doppa potatisen i såsen osv. <nu har det blivit lite mer av allt jag tillåter mig. Märker att jag gärna drar ut på gränsen… den gränsen som jag egentligen inte har, utan det blir ju då på samvetet. Nu är jag väldigt medveten om vad mina brister är så jag ska skärpa till mig nu. Jag märker hur bra jag mår av att gå ner i vikt så det skulle verkligen vara jättetråkigt att tappa orken nu. Ska kämpa vidare, både för min skull men också för eran skull. Jag vill verkligen visa att det går på egen ren vilja!

Det är jättemånga som håller på med någon form av viktnedgångsprogram idag. Jag har själv provat GI medoten men pallade inte längre än 3 veckor. Varför, frågar jag mig själv. Jag tror att det beror på att jsg egentligen inte var där rikitgt, viljan till en förändring fanns inte. Jag beundrar alla som verkligen orkar och kan få in den rutinen och kunskapen det krävs för att gå igenom ett program.Jag tror att om det käns rätt och att du har orken och viljan så fortsätt!! Jag pepper er alla till 100%. jag tycker ni är super duktiga!!

Jag tror starkt på det som Björn på Helheten i Lärbro sa till mig. Han så något i likhet med att om du ska gå ner i vikt måste du göra av med dom kalorierna du stoppar i dig. Låter väldigt lågiskt i mina öron. Jag blev lite nojig först och kollade på allt men känner nu att eftersom jag vill det här och inte tänker tvinga mig till något så vet jag också att om jag äter lite godis eller chips så måste jag träna mera för att bli av med det eller helt enkelt hålla min vikt nedgång i balans. Nu har jag tyvärr gått upp ett kilo men jag vet ju också vad det beror på, min svacka!! SÅ….. nu nya tag. Ska till gymmet idag men en granne. det känns skönt att komma igång igen iallfall.

Alla har upp och nergångar/dagar. Ibland käns det skit allting. Men jag vill säga till dig som läser att det ska vara så, du är inte ensam. Vem lever ett liv utan dalar och berg!? Tillåt dig själv att ha dessa dalar och ställ inte för stora krav på dig själv. Våga tro på att du en vacker dag kommer att nå dina drömmars mål, våga drömma, våga ha visioner!! Du kommer att komma dit! Jag har hittat min väg och står på den nu, den är lång men ändå vet jag att jag kommer att komma fram.

Kram i massor till er alla

Helen

Godistroll eller matvrak? Måst jag välja?

Jahaja…. har nu återigen gått på butikernas magiska utformning av att placera varor och dessutom var jag hungrig. Tog en varm korv med bröd innan men det gör ju inte saken bättre…. och dessutom så lyxade jag till det med att ta vitt bröd till mmmmm vad gott det var, lite senap som jag inte brukar ta hamnade i magen mé.

Först möts jag av läsk…..vem sätter egentligen läsken nära ketchupen? Går jag en bit in i affären så möts jag av ett berg med kakor och goda bullar…. va, hur jag vet att bullarna är goda?? Jo men hallå…… Me Love, fast jag bakar ju hellre själv. Grönsakerna går jag gärna förbi men insåg att jag fick faktiskt ta mig kragen, hur hungrig jag än va och traska in där, och dessutom fick jag gå förbi bullarna…..och kakorna….och läsken igen, suck!

Är det så här livet kommer att se ut för mig nu? Bara för att jag håller på att förlora vikt och dessutom må bättre, måste jag sluta äta allt det där som jag bara älskar.Goda bullar , smarriga kakor, blodig biff med bea sås…. kan ju rabbla upp hur mycket som helst.

Jag har funderat och funderat men sen kom jag på mig själv….. för tusan, jag har ju inte drukit läsk på evigheter. Faktisk inte sen jag började träna. Att sätta i mig 1kg lösgodis på en timme har jag ju faktiskt inte heller gjort. Men oj…. vad bra jag är=)

Visst har jag käkat en bit tårta eller en kaka eller en bulle till kaffet någon gång men om jag tänker efter så är det faktiskt bara just en bit.

Med andra ord så har jag helt utan en egentlig ansträngning minskat drastikt med mina sötinntag. Trodde aldrig att jag skulle kunna fixa det, men det går. Tror jag var redo för den förändringen nu.

Vet ni, att tillåta mig att fortsätta äta godis och kakor har varit rätta för mig. Det låter nog helt upp år väggarna men för mig har det funkat. Då vet jag att jag inte behöver inhandla flera kg godis bara för att, utan jag kan faktiskt låta bli. Självklart vet jag att jag kommer att få stå en del många flera minuter på crosstrainern men det är ju ändå mitt val att stoppa i mig den där godisen. Inge vidare pepptalk här inte men jag vill bara säga det att jag tror att det går lättare att sluta med något om man inte tvingar sig själv med förbud. En del har en sån otroligt karaktär, jag beundrar er, men det har inte jag så då får jag hitta sätt som fungerar för mig och det här är ett=)

Tyvärr har jag varit dålig, har haft något virus så jag har faktiskt inte tränat på länge nu och kroppen börjar bli rastlös. Cyklade dock igår vilket har resulterat i träningsvärk idag… men det är det värt. Ska på ett bröllop i sommar…. om c:a 1 månad,har nu beställt en klänning i strl L. Nu har jag ett  mål, den ska jag i så är det bara=)

Ha en super dag alla glada människor

Helen

Det finns bättre saker i livet än att ha ont!

Ja, absolut! Att ha ont är så jobbigt och dessutom tar det en massa energi. Men det var nog inte något nytt, det vet nog alla som har ont eller? Jag kunde ibland känna så att jaja, det går väl över och läkarna gör ingenting ändå så varför ska jag?

Värken i min arm/nacke/axel var hela tiden så intensiv och dessutom under en längre tid så jag glömde lixom bort att det gjorde ont, lärde mig att på något vis leva med den. Jag blev trött eftersom jag inte kunde sova, orkade inte göra allt på jobbet men tvingade mig till det ändå. Jag ska ju alltid klara mig själv vilket är en bra egenskap ibland men dock inte alltid! Känner någon igen sig? Hur och vart går eran gräns för att ha ont?

För mig tog orken helt enkelt slut när jag inte längre kunde gå mina långpromenader med hundarna och när jag vaknade med blöt kudde för att jag hade gråtit i sömnen. Jag kunde ju inte röra mig klokt tillslut. När jag ger upp så där för något som i det här fallet smärtan så känner jag blandade kännslor. Men i det här fallet gick det helt enkelt inte längre.

När jag nu ringde till värdcentralen för att få tid till en läkare (I min värld var det endast tabletter som skulle fungera!!) och fick tid till en sjukgymnast så gick jag i taket. VADÅ!!! Ska dom klämma på mig och sen tvinga mig att cykla!!!???? HALLÅÅÅÅÅ…. Jag har pain och vill inte ha pain längre…. JA det förstår jag men jag vill att du pratar med Sofia.

Å så blve det. Jag tog tjuren i hornen och tog mig dit. Jag hade i tankarna att hon är väl så proffisionell så att hon fattar nog att jag måste få tabletter så hon skickar mig nog till läkaren….

Sofia tittar på mig och försöker hålla min fasad uppe men bryter fullkomligt i hop (nästan) när hon börjar dra i nacken för att hitta dom ömma punkterna. Drar gör hon ju inte men det tog inte lång tid fören Sofia tog fram sin proffisionella sida och kunde lokalisera problemet….. Å vet ni….. inga tabletter i världen kunde lösa dessa problem. Helt otroligt att sjukgymnasitk faktiskt hjälpte.

Alla ni som har ont, Ta er tid att söka upp en sjukgymnast. Gör inte som jag å vänta för länge…. Dom vet faktiskt vad dom gör=)

Nu ska jag gör alite nytta!!!!

Väl mött i värmen=)

Helen

Resultat….!? Viktigt eller inte???

Hej världen och alla som använder eller funderar på FaR.

Idag har jag varit hos min sjukgymnast för ett återbesök. Jag har väntat på den här dagen med mycket pirr i magen. Tänk om jag inte har förändrat något allt. Fettet runt mina inre organ, den hemska BMI som jag kan uppleva kränkande bara jag hör namnet, vikten…. eller omfånget????? Vad händer då?  Jag som verkligen har gått in i det här nu men att göra något åt min hälsa.

Jag har nog aldrig haft så många hjärnspöken som nu. Helt ärligt! Det har varit hur jobbigt som helst. Jag känner att mina byxor glappar både runt benen och midjan,…… men, nja det är nog bara så att dom inte har blivit tvättade på länge för då krymper dom ju i hop lite ni vet…….. eller så kanske det, eller nej det är nog så att jag bara tillfälligt har släppt en massa gaser eller nått för jag kan ju knappast ha gått ner i vikt för jag åt faktiskt en muffins i går. En sådan där stor, men massa blåbär…..För det kan ju inte vara så att jag har minskat i omfång? Eller?

Hela tiden får jag höra kommentarer som ” Men Helèn, hur går det nu men träningen? Ser du något resultat eller?” Andra kommentarer kan vara ” Men du nu syns det ju att du tränar och går ner i vikt, jag ser det på dig”. Shit….. Hur jobbigt kan det egentligen vara!? Jo, det kan jag säga. För mig är det jättejobbigt. Jag vet ju att dom jag möter bara vill väl men jag hittar tusen saker som gör dessa kommentarer negativa. Kan det vara så att jag själv inte vet hur jag ska förhålla mig till mig själv nu när jag börjar minska och faktiskt ser resultat?

Men åter till dagens besök hos Sofia………….. JAJAJAJJAJAAAAA…. nice…. super nice. Shit det fungerar ju. Tänk…. med all det ångest och alla hjärnspöken så har jag lyckats att vända på mina vanor men helt otroliga reslutat… Anna Skipper , jag säger bara det. Det fungerar utan en massa alger och bönor!

På 3 månader har jag tränat c:a 2-3 ggr/v. Jag vet att det låter mycket och det är det med tanke på att jag har familj, men det underbara med dem är att dom stöttar mig så himmla bra så jag kan unna mig och min hälsa den här tiden. Jag har faktiskt ändrat mina kost vanor, men inte med en massa sallader och annat, jag har minskat godis intagen regält och hur jag har tänkt berättar jag vidare om en annan dag=) Men nu komer det…..

När jag ”vägde” in mig hos Sofia låg vikten på 97,9 kg. Min maxvikt har legat på 101 kg inte allt för länge sedan. Så min vikt har pendlat mycket upp och ner. Idag vägde jag 92,1 kg=) typ 5,5 kg lättare . Detta känns jättebra för att den stannar där. Jag har inte pendlat uppåt utan bara nedåt…..=). Jag har minskat c:a 2% i kroppsfett, BMI har minskat från 36.4 till 34,2, muskelmassan har ökat, dock bara lite från 23,3 till 23,9 men det är ju nu som kroppen börjar bygga muskler men vet ni….. det härligaste av allt, mitt omfång har minskat med 12 cm=)!!!!! 

I den här bloggen kommer ni att få följa mig och min resa kring FaR. Jag vill att du som läser och funderar, kom tillbaka till min blogg för jag kommer skriva mycket om alla mina tankar och känslor om detta. Jag vill att du ska veta att du INTE är ensam! Vi kan peppa varandra. Jag är just nu ett levande exempel på att det går. Tappa inte sugen, kan man så vill man! Hoppas vi syns snart igen.

Kramisar

Helén

PS: Resultat i all ära, men det viktigtaste är att du/jag mår bra! DS

FaR, en gul lapp som förändrar livet!

Oj, det var inte lite jag tog i på rubriken…. men så känner jag och det är också det jag kommer att berätta om här… nu när jag äntligen har kommit in igen. Den var inte lätt att hitta tillbaka till bloggen, och sen så ska jag ”bara” logga in i denna cyber värld vilket inte alltid är så lätt=X

Det här kommer att vara lite nytt för mig! Ja, inte att blogga men att dela med mig av något som faktiskt kan vara ganska känsligt. Jag skulle därför bli jätte glad om du som läser kunde skriva någon kommentar om hur just du tänker, eller om du vill fråga något till mig.

Jag kommer att vara ärlig i hur det går för mig med detta recept på fysisk aktivitet, både de dåliga och bra sidorna. Så jag hoppas att jag kan inspirera både dig som funderar på det, inte tror på de och du som redan börjat. Är vi flera så blir allt lättare.

Jag kommer berätta varför jag går på FaR ovh hur det har fått mitt liv att förändras så jag hoppas stt du kommer att följa min blogg=)

Vi syns// Helen